Det väntas otåligt på styrning från högre ort gällande den digitala utvecklingen i Sverige. Det kan man definitivt slå fast utifrån panelsamtalet på Almedalsveckan med rubriken “Hur blir Sverige en toppnation inom digitalisering igen?”
“Digitaliseringsfrågan är död politiskt” löd ett hårt omdöme från scenen.
Men kanske efterlängtade initiativ finns i sikte. Regeringen, med civilminister Erik Slottner (KD) i spetsen, har utlovat en ny nationell digitaliseringsstrategi.
Diskussionerna runt frågeställningen “Hur blir Sverige en toppnation inom digitalisering igen?” ingick i programmet som affärstidningen Offentliga Affärer hade ställt samman till den årliga Almedalsveckan i Visby. Panelen bestod av Anna Gärdin, framtidsdirektör, Huddinge kommun, Henrik Palmblad-Wennergren, digitaliseringsdirektör, Nacka kommun, och Tomas Lindroth, lektor på Göteborgs universitet.
Trion var bitvis vassa i sina synpunkter. Längst gick Lindroth.
– Dagens digitaliseringspolitik har ingen ideologi. Den är helt ideologilös. Det finns ingen spänning. Allt är vanilj. Politikerna är inte intresserade och det gör att de inte heller kan så mycket om digitalisering, menar Tomas beskt.
Han tog upp två aktuella exempel som, i hans tycke, understryker att man riktar fokus på fel saker.
– De senaste veckorna har det pratats om skärmtid och chat control. Det är riktiga skitdiskussioner båda två. Man borde i stället prata om strukturerna, eller arenorna, som vi efterfrågar. Det går så jäkla snabbt att fatta restriktiva beslut, men att bygga konstruktiva strukturer klarar man inte av. Det är vi otroligt besvikna på, fortsätter han och tillägger frustrerat:
– Det är som att man skulle sitta i något digitaliseringsforum och prata om vilken färg vi ska ha på mobilskalen. Det är ungefär motsvarigheten.
"Dagens digitaliseringspolitik har ingen ideologi. Den är helt ideologilös. Det finns ingen spänning. Allt är vanilj."
Vad som möjligen kan förbättra bilden, eller åtminstone få den lite positivare, är den nya nationella digitaliseringsstrategi som regeringen lovat att presentera senast i början av 2025. Anna Gärdin hoppas att den strategin innehåller såväl ett tydligt ledarskap som en konkret handlingsplan.
Just nu, om vi lånar Annas beskrivning, “simmas det bara runt”.
– Jag är oerhört trött på regeringsuppdrag. Att styra framtiden via den formen, som använts sedan lång tid tillbaka, är för mig så gammaldags. Någonstans känner jag att vi behöver en ny arena, resonerar Anna.
Hon efterlyser en plattform där kommuner, regioner, myndigheter, akademi och näringsliv samlas – under statligt huvudägareskap – och tar ett gemensamt grepp kring det digitala området. För närvarande händer det för lite. Arbetsmetoderna har gått ur datum.
– Styrningen sker genom de här regeringsuppdragen vilket betyder att DIGG (Myndigheten för digital förvaltning) ska rycka tag i ett par personer och bilda en arbetsgrupp. Jag tror inte på det. Jag vill ha något nytt och vill se lite effektivare former för styrning.
Men att få gehör för ett sådant förslag är kanske lättare sagt än gjort. Anna låter måttligt hoppfull angående förutsättningarna.
– Jag inser att det jag säger nu är lite provokativt, men den mest konservativa delen av vår offentliga sektor är regeringskansliet. Och det är regeringskansliet som ska hitta en modern styrning för dagens och morgondagens komplexa utmaningar, konstaterar hon i ett påpekande färgat av märkbar desillusion.
Stitjet behöver hur som helst brytas. Även internationella undersökningar pekar på att Sverige successivt tappar i digital kapacitet. Från att varit ett föregångsland är vi inte längre ett givet inslag på prispallen. I en rapport, sammanställd i fjol av OECD, hamnade Sverige till och med så långt ner som 27:a bland totalt 38 länder.
Samtidigt ska kanske inte dessa resultat tolkas alltför kategoriskt.
– Mätningarna i sig spelar nog inte så stor roll. Vi kan ligga på vilken rankning som helst egentligen, säger Henrik Palmblad-Wennergren och väljer hellre en annan observation som bekräftar att varningsklockorna ringer allt starkare:
– Den stora skillnaden nu är att det märks i vår vardag att vi börjar hamna på efterkälken. Jag tror att vi är helt eniga om att vi behöver ta nästa sammanhållna steg kring hur vi digitaliserar i Sverige för att nå nästa mål. Vi har tappat en del av kraften i att bygga den nationella infrastrukturen kring digitalisering.
Henrik Palmblad-Wennergren har framför allt två recept på hur den digitala utvecklingen ska ta förnyad fart. Det ena är att hitta en samsyn kring det regulatoriska område som digitalisering ändå är. Med en klar och tydlig modell kring digitalisering, informationshantering, AI och så vidare skulle mycket vara vunnet. Det andra är att skapa ett ramverk för interoperabiliteten mellan myndigheter, kommuner och regioner och sätta standarder för informationsutbyte.
Men ska kursen tas ut i en väldigt bestämd riktning krävs beslut uppifrån.
– Givetvis behövs det ett självledarskap, en tillitsbaserad styrning där vi får stora friheter att utveckla vår profession och ta ansvar. Men ska vi ha en riktning måste det finnas någon som är inne och klappar på axeln. Det måste vara ett engagerat ledarskap. Ju större förändringstakt desto mer ledarskap behövs, säger Tomas Lindroth.
Se hela paneldiskussionen i efterhand på Offentliga Affärers Youtube-kanal.
Ni hittar länken HÄR