Eva Schelander har rymt från ett aupair-jobb i USA, skurit med skalpell i döda hästar och brutit ryggen.
Hennes förmåga att kalkylera risker har varit bedrövlig rent ut sagt.
Så egentligen förefaller det vanskligt att låta Eva jobba på en ekonomiavdelning. Men på InExchange vet vi bättre. Vi vet att hon är en klippa.
Men ptroo! Döda hästar?! Det rimmar ju onekligen dåligt med bilden ovan. Här krävs förstås en förklaring. Ni får den bums för säkerhets skull. Hästkadavren utgjorde fysiskt studiematerial i den utbildning i hästars anatomi och rörelseapparat som hon gick, för många år sedan, på statens lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala.
Evas båda ston, Dream och Myran (”brudarna” som hon säger), kan således andas ut. De är i omtänksamma händer. I deras ägare bor samma hängivna hästtjej som vid 4 års ålder fick sitt livslånga hästintresse och som 16-åring hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att köpa sin första egna fyrbenta vän – fullblodet Gento.
USA-episoden och ryggbrottet återkommer vi däremot till lite senare.
”Jag har en nitisk ådra i mig.
Jag är mycket noga med
att saker och ting stämmer”
Eva och sambon Mikael har dessutom en häst till, 6-årige valacken Il Diablo. Han är avkomma till Dream och står hos Åbytränaren Robert Bergh i hopp om att bli en återkommande gäst i vinnarcirkeln. Il Diablo har hittills sprungit in en halv miljon kronor.
Prispengarna för oss osökt in på siffror. Även det löper som en röd tråd genom Evas liv. Hon är i dag redovisningsansvarig på ekonomiavdelningen på InExchange. Yrkesbanan har gått i arv. Pappa och mamma drev var sin redovisningsfirma. Följden blev att hon började praktisera tidigt och faktiskt behärskade att kontera redan i mellanstadieåldern.
– Och bara en sådan sak som att handstansa all bokföring, det har jag också gjort, konstaterar Eva och förklarar, märkbart stolt, att hon förutom några enstaka ekonomikurser är självlärd på området.
Men det räcker inte bara med anlag. Intresset måste komma inifrån. Eva har alltid gillat matematik. Det var hennes stora ämne i skolan.
– Ska man jobba med siffror måste man tycka att det är kul, håller hon med om.
– Sedan har jag en väldigt nitisk ådra i mig, jag är mycket noga med att saker och ting ska stämma.
Ordningssinnet är ett karaktärsdrag som man snabbt lägger märke till, men ett ännu starkare kännetecken är tryggheten hon utstrålar. I ekonomiadministratören från Hjo har InExchange en stadig klippa att luta sig mot.
Att hon sprider ett uppskattat lugn har tveklöst med personligheten att göra, men det är en egenskap som också växt med tiden på InExchange. När hon började på företaget, den 1 september 2014, och satt med ekonomichefen Anders Jonsson för en första information uppstod frågan vilka områden hon skulle koncentrera sig på.
Anders svarade kvickt: ”lär dig allting!”. Eva tog till sig rådet och omsatte det i praktiken.
– Många kan säkert skriva under på att uppstartssträckan är lång på InExchange. Det är tufft att sätta sig in i verksamheten. En introduktion på ett par veckor är ingenting. Vi pratar om månader innan man riktigt förstår hur saker och ting fungerar.
Hon tänker efter ytterligare någon sekund och tillägger:
– Men det är också en del av tjusningen. Det finns en utvecklingsfaktor i det dagliga arbetet som är unik vill jag påstå.
”Det är häftigt att man har
det förtroendet i HUSET.
Det känns som en ära.”
Upplever du själv att du uppfattas som ett tryggt ankare på företaget?
– Ja, det gör jag nog. Och jag tror att den bilden förstärktes i samband med de stora förändringar företaget genomgick 2016. Då blev jag en stabil punkt för många. Det föll sig naturligt att komma till mig.
Känns rollen betungande?
– Å nej, absolut inte. Det är häftigt att man har det förtroendet i huset. Det känns som en ära. Samtidigt har jag en god förmåga att skilja mellan privat och yrkesliv. Innan jag kom hit jobbade jag på några coaching- och utbildningsföretag. Det hände att man satt i tuffa samtal. Tar man det personligt, och har med sig det hem, blir det påfrestande.
Eva vilar orden på guldskål och förtydligar i nästa andetag:
– Det är klart att man bryr sig om människan, men man måste ändå se det utifrån yrkesrollen.
För egen del är det främst familjen som utgör tryggheten. Sambon Mikael och barnen, 13 och 9 år gamla, är givetvis viktigast av allt. Samtidigt finns det andra saker som format livet.
Dit hör två livsomvälvande händelser som på olika sätt gjutit styrka i henne.
Ett lockande äventyr i landet i väst, i form av ett aupair-jobb i Florida, kunde tagit en ände med förskräckelse. 19-åriga Eva hamnade hos en ultrareligiös barnläkare som misshandlade sina barn och drog homofobiska slutsatser när den unga svenskan tog emot en kram från en väninna. Eva stack på stående fot och hyrde en Ford Escort ihop med kompisen. Duon åkte planlöst omkring i tre dagar och sov i bilen om nätterna.
Om föräldrarna var oroliga? Det är bara förnamnet. Utom sig av oro bokade de flygbiljetter och var beredda att komma dottern till undsättning.
– Men det löste sig bra, ler Eva. Jag fick jobb som stallchef i Miami. Det var ett riktigt stort ställe med 25 arabhästar för tävlingsgalopp. Jag jobbade där i sex månader.
En annan omskakande upplevelse inträffade i en hästhage hemmavid för ett par år sedan. Hon flög av hästryggen och landade så illa att hon bröt svanskotan. Direkt när olyckan hade skett var känseln borta från höfter och nedåt. Svanskotan hade flyttat sig en centimeter och orsakat revor på ryggmärgskanalen. Hon var bara millimeter ifrån att bli förlamad för gott.
Nu återkom känseln tack och lov redan när ambulansen anlände.
– Jag hade osannolik tur. På röntgenplåtarna såg det ut som en tiger hade rivit på ryggmärgskanalen. Och de skruvar och plattor som krävdes för att lappa ihop svanskotan kommer att sitta kvar för alltid, förklarar hon.
Eva erkänner att ridturerna blivit lugnare. Värsta galopperna och sprången undviks numera. Hon har lärt sig av erfarenheterna och blivit försiktigare med åren.
Kanske hon rent av insett behovet av lite riskanalys i bland.
Bild: Eva Schelander tillsammans med sina fyrbenta vänner hemma i hästhagen i Hjo. Dream, till vänster, och Myran är två pigga och bestämda damer som har en stor plats i Evas hjärta.
