”Aldrig mer” sa Elin Edström vid ankomsten till Motala i fjol.
Men den forna norrländskan, som jobbar sedan ett år på InExchange och är customer success manager på företaget, ändrade sig – precis som de flesta Vätternrundancyklister brukar göra.
Den gångna helgen åkte hon loppet igen och hon gjorde det med bravur.
Fjolårets deltagande i Vätternrundan, som är 30 mil långt, var Elins debut. Då var det väldigt kämpigt. Då behövde hon 19 timmar i anspråk för att fullborda hela varvet. Men nu var det helt annat. Tidtagningen stannade på utmärkta 16 timmar och 38 minuter.
Således en putsning med tre timmar.
Kändes det som att hela insatsen var tre timmar bättre?
– Det kändes mer än tre timmar bättre. Jag var inte alls lika sliten som förra året. Fram till Jönköping var det en ren fröjd att åka. Jag njöt hela vägen. Sedan var det lite tuffare bitar efter det, summerar Elin och beskriver utförligare:
– Vi höll ett jämnt tempo i nästan två tredjedelar. Sedan tröttnade vi på slutet. Det var några kämpiga mil. Men sista biten kom krafterna tillbaka. Då kändes det att målgången inte var långt borta. I det läget körde vi på ordentligt.
”Vi” i sammanhanget inbegriper kompisen Malin Lundström som hade tagit sig ner från Boden för att cykla ihop med Elin. Även Elin har sitt ursprung i nämnda militärort i Norrbotten. De trampade tillsammans i fjol också.
– Men då var det mer en kul grej. Jag hade i princip bara testat cykeln innan och inte mycket mer. Nu hade både jag och Malin några fler mil i benen. Och framför allt hade vi större självkännedom. Vi genomförde loppet på ett smartare sätt.
Vad menar du med ett ”smartare sätt”?
– Jo, jag menar att vi hade bättre kännedom om vår kapacitet och visste på ett ungefär vilket tempo vi kunde ligga på. Förra året hade vi heller ingen direkt erfarenhet av klungkörning. Nu turades vi om att växeldra. Vi kunde bitvis hänga på andra klungor.
Hur kommer man på tanken att vilja cykla ett lopp som är 30 mil?
– Bra fråga. Jag tycker det är kul att göra tokiga saker, haha. Och så vill man förstås se hur mycket man orkar. Jag kör mest med pannbenet, menar Elin.
Den stora bakomvarande drivkraften är ändå Klassikern vilken innebär att man måste fullfölja Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet och Vasaloppet i rak ordning. Du kan starta med vilket lopp som helst, men du måste genomföra dem i följd inom rymden av ett år. Förra året sprack Elins Klassikerdröm när hon tvingades bryta Vasaloppet.
– Nu ska jag ta min revansch, lovar hon målmedvetet.
– Jag hade tänkt slicka såren från förra året och börja med Vasaloppet direkt, men det blev Vätternrundan i stället. Och nu är det bara att se framåt. Vansbrosimningen är endast tre veckor bort så det gäller att ladda om snabbt!
